Min mentala väg

Det finns väl inget härligare än en rask och tidig morgonpromenad före frukost. På med shorts och linne och träningsskor. Och så en slät kopp kaffe först – det ökar förbränningen säger de som vet.

 

Min mentala väg finns vid vårt sommarställe i Roslagen. Varför kallas det sommarställe förresten? Vi är ju där året om. Fast inte lika ofta på vintern förstås. Vägen går längs Väddö kanal där vattnet ibland ligger kav lugnt så tidigt på morgonen. Men det kan även blåsa ordentligt så att vågorna går höga. Där vägen inte når ända fram till vattnet ringlar den upp genom beteshagar, små skogsgläntor och rena Bullerbyn-landskapet med sina små torp och lador. En del trädgårdar är pedantiskt skötta medan andra endast skötts av naturen sedan flera år tillbaka. Jag tycker nästan bäst om de senare. Där får fantasin fritt spelrum. Hur såg trädgården ut? Och hur såg huset ut i sin glans dagar. Vilka var det som bodde där då?

 

Den mentala vägen ger mig inte bara en massa syn- hörsel- och doftintryck. Olika vid olika årstider. Den ger mig också tid till eftertanke. En sorts mental träning. Jag får tid att rensa hjärnan när den håller på att koka över av idéer och en massa måsten. Jag får tid att sortera allt och göra mig av med sådant som det inte finns någon anledning att ödsla mer energi på.

 

Alla borde ha sin egen mentala väg. Efter ett tag kan man den utantill i huvudet. En kall vinterdag hemma i stan kan man blunda en stund och följa vägen i tankarna. Varenda sten, varenda glänta och varenda gärdesgård kan man utantill. Snacka om mental träning – att fly bort en stund och få tid att sortera upp allt i hjärnan. Så till dig som ännu inte hittat din mentala väg – ut och leta!

 

Bilderna nedan visar min väg.

Marie Thunholm

 

 

 

 

 

 

 

Och så här ser vägen ut i vinterskrud:

 

 

 

 

 

TILLBAKA